Vad ska man stå ut med?
Har ältat denna händelse ända sedan 9.05 imorse då det hände...
På vår avdelning går rondande läkare runt och tittar in på varje grupp (4 st) för att se vad som är mest akut. Vi har pluppar i olika färger på en tavla som talar om hur akut alla patienter är.
I dag hade jag 4 patienter, varav 3 skulle hem och en var ny = patienter som behöver ses över av en läkare ganska snart, då det är mycket att ordna.
In på expeditionen kommer underläkare och överläkare. Jag är ensam där, så jag börjar med att förklara för underläkaren vad plupparna på mina patienter står för, det tar lite drygt 10 sekunder per patient (jag rondade med underläkaren kvällen innan, så denne hade koll). Efter 2 pluppförklarningar bryter överläkaren av mig och frågar vad "den röda pluppen menar, där det står Akut urologkonsult!" Jag säger att det är sköterska B´s patient och att det akuta håller på att ordnas.
ÖL: Vart är B då?
A: H*n är ute hos sina patienter skulle jag tro.
ÖL: Men h*n ska ju vara här nu när vi kommer!
A: Ja men vi kan ju inte stå här givakt precis när ni kommer, vi har ju patienter oxå... (patientnära vård, mhmm...)
Överläkaren närmar sig mig och "säger" (högt och argt):
NU HÄMTAR DU B!
Anna, aningens chockad över detta påhopp, säger:
Neej... (vet inte om jag även säger "det tänker jag inte göra" eller inte, men jag tänkte det i alla fall) och tänker fortsätta förklara mina 2 patienter som är kvar...), varpå ÖL fortsätter:
Vi har oxå patienter och jag tänker inte stå här och bli uppläxad av nån jäkla snorunge!
Sen kom sköterska B in på expeditionen och det förklarades att det akuta inte längre var så akut (precis som jag sa) och jag fick till slut förklara de 2 resterande plupparna. Sen försvann ÖL och det var UL som rondade resten av morgonen.
Sedan dess har jag kokat. Och inte blev det bättre när jag berättade det hela för en chef, och att jag blev väldigt illa berörd av händelsen, varpå denne sa; Ja, men ibland får man ge med sig och vara tillmötesgående och göra det som behövs (syftade på; hämta sköterska B). Men hade ÖL sagt; "Anna, skulle du kunna hitta sköterska B nu så får vi en klarhet i det" så hade jag gjort det. Vilket jag sa till chefen, samt att jag inte skulle behöva ta att bli kallad Jäkla snorunge på mitt jobb. Ska man behöva ta sånt? Ska man? Överreagerar jag?
Jag har aldrig varit med om något liknande yrkesmässigt.
Förolämpning – 5 kapitlet 3 § Brottsbalken
”Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.
Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.”
Kommentar: Med ”förolämpning” avses sådant som syftar till att såra en annan persons självkänsla/ärekänsla. Konkret innebär detta att följande beteende kan vara att bedöma som förolämpning:
- Skällsord (av typen ”jävla svartskalle/hora/bög”)
- Skymfliga hotelser
- Beskyllningar (tex om kriminalitet eller om att man lever klandervärt på annat sätt. Att bli beskylld för att leva ett sexuellt utsvävande liv kan vara förolämpning/förtal.)
- Skymfliga åtbörder (tex att ”ge någon fingret”)
- Föraktfull behandling av annans kropp (tex att spotta på någon)
Det som skiljer brottet ”förtal” från brottet ”förolämpning” är främst vem det kränkande uttalandet riktats till: om någon (exempelvis någon av dina arbetskamrater) påstår saker om dig som är kränkande är det frågan om förtal. Detta oavsett om det han påstår faktiskt är sant. Det enda som krävs är att personen velat kränka dig (genom att påstå det han sagt).
Om personen uttalar kränkningen när det bara är ni är i enrum är det inte frågan om förtal utan istället förolämpning. I båda fallen är det frågan om brott.
På vår avdelning går rondande läkare runt och tittar in på varje grupp (4 st) för att se vad som är mest akut. Vi har pluppar i olika färger på en tavla som talar om hur akut alla patienter är.
I dag hade jag 4 patienter, varav 3 skulle hem och en var ny = patienter som behöver ses över av en läkare ganska snart, då det är mycket att ordna.
In på expeditionen kommer underläkare och överläkare. Jag är ensam där, så jag börjar med att förklara för underläkaren vad plupparna på mina patienter står för, det tar lite drygt 10 sekunder per patient (jag rondade med underläkaren kvällen innan, så denne hade koll). Efter 2 pluppförklarningar bryter överläkaren av mig och frågar vad "den röda pluppen menar, där det står Akut urologkonsult!" Jag säger att det är sköterska B´s patient och att det akuta håller på att ordnas.
ÖL: Vart är B då?
A: H*n är ute hos sina patienter skulle jag tro.
ÖL: Men h*n ska ju vara här nu när vi kommer!
A: Ja men vi kan ju inte stå här givakt precis när ni kommer, vi har ju patienter oxå... (patientnära vård, mhmm...)
Överläkaren närmar sig mig och "säger" (högt och argt):
NU HÄMTAR DU B!
Anna, aningens chockad över detta påhopp, säger:
Neej... (vet inte om jag även säger "det tänker jag inte göra" eller inte, men jag tänkte det i alla fall) och tänker fortsätta förklara mina 2 patienter som är kvar...), varpå ÖL fortsätter:
Vi har oxå patienter och jag tänker inte stå här och bli uppläxad av nån jäkla snorunge!
Sen kom sköterska B in på expeditionen och det förklarades att det akuta inte längre var så akut (precis som jag sa) och jag fick till slut förklara de 2 resterande plupparna. Sen försvann ÖL och det var UL som rondade resten av morgonen.
Sedan dess har jag kokat. Och inte blev det bättre när jag berättade det hela för en chef, och att jag blev väldigt illa berörd av händelsen, varpå denne sa; Ja, men ibland får man ge med sig och vara tillmötesgående och göra det som behövs (syftade på; hämta sköterska B). Men hade ÖL sagt; "Anna, skulle du kunna hitta sköterska B nu så får vi en klarhet i det" så hade jag gjort det. Vilket jag sa till chefen, samt att jag inte skulle behöva ta att bli kallad Jäkla snorunge på mitt jobb. Ska man behöva ta sånt? Ska man? Överreagerar jag?
Jag har aldrig varit med om något liknande yrkesmässigt.
Förolämpning – 5 kapitlet 3 § Brottsbalken
”Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.
Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.”
Kommentar: Med ”förolämpning” avses sådant som syftar till att såra en annan persons självkänsla/ärekänsla. Konkret innebär detta att följande beteende kan vara att bedöma som förolämpning:
- Skällsord (av typen ”jävla svartskalle/hora/bög”)
- Skymfliga hotelser
- Beskyllningar (tex om kriminalitet eller om att man lever klandervärt på annat sätt. Att bli beskylld för att leva ett sexuellt utsvävande liv kan vara förolämpning/förtal.)
- Skymfliga åtbörder (tex att ”ge någon fingret”)
- Föraktfull behandling av annans kropp (tex att spotta på någon)
Det som skiljer brottet ”förtal” från brottet ”förolämpning” är främst vem det kränkande uttalandet riktats till: om någon (exempelvis någon av dina arbetskamrater) påstår saker om dig som är kränkande är det frågan om förtal. Detta oavsett om det han påstår faktiskt är sant. Det enda som krävs är att personen velat kränka dig (genom att påstå det han sagt).
Om personen uttalar kränkningen när det bara är ni är i enrum är det inte frågan om förtal utan istället förolämpning. I båda fallen är det frågan om brott.
Kommentarer
Postat av: Bella
Nej man ska verkligen inte behöva ta sånt! Tyvärr kommer du nog inte få någon ursäkt eller något sådant så det bästa är att försöka skaka av sig det, även om jag förstår att det kokar inombords!
Trackback
