Isolde är här!
Japp, bebis har anlänt! Finally! :)
I lördags 30/6 kl 17.15 började värkarna... Tanken var "äntligen det är på g!". Så, gick med värkar från då... oregelbundna mellan 4-14 min. Ringe förlossningen kl 24 och frågade när man skulle åka in. "När du har mer ont". Ok... strax fick jag mer ont, och värkarna kom mellan 2-5 min, så kl 3 åkte vi in för koll. Öppen 1 cm! Så fick en sovdos och hem o sova.
På söndagen 1/7 började värkarna igen vid 10.30-tiden... och kom under dagen mer regelbundet 2-7 min. Försöker vila, duscha, äta, avvakta... Vid 22 på söndagen gör det jäkligt ont (inget mot vad som komma skall, men ändå), så åker in för koll; 1,5 cm. Hallelulja. En sovdos till... gråter en skvätt på förlossningen då bm verkar tycka att jag är löjlig, "det är ju bara latensfasen än så länge, så det kan TA tid!". Thanks....
Måndagen ser väl ungefär likadan ut... försöker vila, duscha, slappna av, äta, dricka. Kl 17 vet jag inte vart jag ska ta vägen, helt slut, halvt gråtfärdig och undrar hur länge man orkar med detta, och sen orka med och föda oxå... Så ringer förlossningen igen och får komma in på koll. 4 cm!! Wohoo, får stanna kvar.
De märker att bebisens hjärtljud eventuellt går ner emellanåt och de sätter elektrod på huvudet och vattenavgång börjar ca kl 18. Ligger och vilar uppkopplad, värkar ca var 7e min nu, vilket de tycker är lite glest för att förlossning ska va på g. Anna klampar upp och går omkring, då kommer värkar mellan 3-4 min. Men kl 23 har jag fortfarande inte öppnat mig mer än 4, och sätta värkstimulerande dropp mitt i natten är inget de brukar göra, så vi får ett annat rum, jag får sovdos igen och vi får sova kvar.
På tisdags morgon bestäms att det blir dropp, så vi flyttas till ett förlossningsrum igen och dropp hängs 10.15. Börjar få mer värkar på en gång, dock inte de värsta. 10.30 ökas dropphastigheten och jag vänder mig åt andra siden och bebisens hjärtljud sjunker till under 100, som minst vad jag såg 68. BM ut o hämtar doktorer, så in kommer 2 läkare, bm, undersköterska. Jag får värkstoppande medicin, ena läkaren ska undersöka så att elektroden sitter som den ska samtidigt som ultraljud visar att elektroden visar rätt, bradykardi (låg puls)... Läkaren informerar om att det kan bli aktuellt med snitt om bebisen inte mår bra. Men bebis piggar på sig och hjärtljud går upp. Avvaktar lite men dropp ska sättas på senare igen, men de vill att det ska vara ledigt i op-salen när de gör det, om uti fall att.
Så Anna får vila lite till 12.45 då droppet sätts på igen. Bebisens hjärtljud ok med droppet, men värkar kommer var 3-4 min och är inte så sköna...
Vid kl 14 gör det jäkligt ont, jag känner att jag inte kan slappna av under värkarna, ber om smärtlindring och då EDA för att kunna slappna av och ev öppna mig...
Då framkommer det, att testet jag tagit under grav, för att se om jag har nån ökad blödningsbenägenhet (finns i släkten) visar att jag HAR ökad blödningsbenägenhet (vilket jag från min BM fått veta att det hade tittats på av spec-mödravården, och hade visats va ok. Däremot hade jag räknat blödningstiden själv under testet och märkt att det låg utanför referensramen, men iaf, man litar ju på doktorer).
Så; narkosen vill inte sätta EDA. Då va bara känslan "ja men det kunde man ju fatta med arslet!".
Så fick lustgas, vilket hjälpte sådär... fick rus ett par gånger, jäkligt obehagligt, ljudet "hakar upp sig" i skallen på en, låter som en tvättmaskin som centrifugerar. Så jag hörde bebisens hjärtljud i 220 och tittar upp och frågar vad som händer... o där sitter bm helt kolugn (när bebisens hjärtljud går i 220!) och säger att "ja, vi väntar på att du ska öppna dig mer...". Då va jag rädd! :)
Iaf, kl 16.10 undrar jag hur länge jag ska stå ut, och bm pratar med doktorerna som säger att vi ger det till kl 17.30 och om jag inte öppnats mer då så blir det snitt. Ett delmål, att överleva till kl 17.30!
Vid ny koll 17.00 (bröt ihop några gånger och började gråta mitt i värkarna så bm kollade tidigare) var det bara 4 cm fortfarande, så det blir snitt. 18.00 ligger jag på operationsbordet, det var väldigt proffsig sjukvårdspersonal där, lugnande och informativa. Strax efter 18 sövs jag, Henrik får inte va inne i op-salen då.
18.13 kom Isolde ut, och torkades av och fick träffa pappa! 48 cm lång, 3550 gram och med guldblondt hår. Sen fick pappa och Isolde va ensamna ett tag. Mamma syddes och väcktes sen, och fick (en aning groggy) hålla bebis ca 19.10. Fick veta att det blev en flicka (och petade lite på hennes näsa :))
Sen åkte jag upp på uppvaket, fick morfin några gånger, drack ca 2 liter vatten då jag inte fått dricka sen 10.30, sen var det bara o väntaaaa! Typ 21.45 fick jag komma till BB och familjen var samlad! :)
I lördags 30/6 kl 17.15 började värkarna... Tanken var "äntligen det är på g!". Så, gick med värkar från då... oregelbundna mellan 4-14 min. Ringe förlossningen kl 24 och frågade när man skulle åka in. "När du har mer ont". Ok... strax fick jag mer ont, och värkarna kom mellan 2-5 min, så kl 3 åkte vi in för koll. Öppen 1 cm! Så fick en sovdos och hem o sova.
På söndagen 1/7 började värkarna igen vid 10.30-tiden... och kom under dagen mer regelbundet 2-7 min. Försöker vila, duscha, äta, avvakta... Vid 22 på söndagen gör det jäkligt ont (inget mot vad som komma skall, men ändå), så åker in för koll; 1,5 cm. Hallelulja. En sovdos till... gråter en skvätt på förlossningen då bm verkar tycka att jag är löjlig, "det är ju bara latensfasen än så länge, så det kan TA tid!". Thanks....
Måndagen ser väl ungefär likadan ut... försöker vila, duscha, slappna av, äta, dricka. Kl 17 vet jag inte vart jag ska ta vägen, helt slut, halvt gråtfärdig och undrar hur länge man orkar med detta, och sen orka med och föda oxå... Så ringer förlossningen igen och får komma in på koll. 4 cm!! Wohoo, får stanna kvar.
De märker att bebisens hjärtljud eventuellt går ner emellanåt och de sätter elektrod på huvudet och vattenavgång börjar ca kl 18. Ligger och vilar uppkopplad, värkar ca var 7e min nu, vilket de tycker är lite glest för att förlossning ska va på g. Anna klampar upp och går omkring, då kommer värkar mellan 3-4 min. Men kl 23 har jag fortfarande inte öppnat mig mer än 4, och sätta värkstimulerande dropp mitt i natten är inget de brukar göra, så vi får ett annat rum, jag får sovdos igen och vi får sova kvar.
På tisdags morgon bestäms att det blir dropp, så vi flyttas till ett förlossningsrum igen och dropp hängs 10.15. Börjar få mer värkar på en gång, dock inte de värsta. 10.30 ökas dropphastigheten och jag vänder mig åt andra siden och bebisens hjärtljud sjunker till under 100, som minst vad jag såg 68. BM ut o hämtar doktorer, så in kommer 2 läkare, bm, undersköterska. Jag får värkstoppande medicin, ena läkaren ska undersöka så att elektroden sitter som den ska samtidigt som ultraljud visar att elektroden visar rätt, bradykardi (låg puls)... Läkaren informerar om att det kan bli aktuellt med snitt om bebisen inte mår bra. Men bebis piggar på sig och hjärtljud går upp. Avvaktar lite men dropp ska sättas på senare igen, men de vill att det ska vara ledigt i op-salen när de gör det, om uti fall att.
Så Anna får vila lite till 12.45 då droppet sätts på igen. Bebisens hjärtljud ok med droppet, men värkar kommer var 3-4 min och är inte så sköna...
Vid kl 14 gör det jäkligt ont, jag känner att jag inte kan slappna av under värkarna, ber om smärtlindring och då EDA för att kunna slappna av och ev öppna mig...
Då framkommer det, att testet jag tagit under grav, för att se om jag har nån ökad blödningsbenägenhet (finns i släkten) visar att jag HAR ökad blödningsbenägenhet (vilket jag från min BM fått veta att det hade tittats på av spec-mödravården, och hade visats va ok. Däremot hade jag räknat blödningstiden själv under testet och märkt att det låg utanför referensramen, men iaf, man litar ju på doktorer).
Så; narkosen vill inte sätta EDA. Då va bara känslan "ja men det kunde man ju fatta med arslet!".
Så fick lustgas, vilket hjälpte sådär... fick rus ett par gånger, jäkligt obehagligt, ljudet "hakar upp sig" i skallen på en, låter som en tvättmaskin som centrifugerar. Så jag hörde bebisens hjärtljud i 220 och tittar upp och frågar vad som händer... o där sitter bm helt kolugn (när bebisens hjärtljud går i 220!) och säger att "ja, vi väntar på att du ska öppna dig mer...". Då va jag rädd! :)
Iaf, kl 16.10 undrar jag hur länge jag ska stå ut, och bm pratar med doktorerna som säger att vi ger det till kl 17.30 och om jag inte öppnats mer då så blir det snitt. Ett delmål, att överleva till kl 17.30!
Vid ny koll 17.00 (bröt ihop några gånger och började gråta mitt i värkarna så bm kollade tidigare) var det bara 4 cm fortfarande, så det blir snitt. 18.00 ligger jag på operationsbordet, det var väldigt proffsig sjukvårdspersonal där, lugnande och informativa. Strax efter 18 sövs jag, Henrik får inte va inne i op-salen då.
18.13 kom Isolde ut, och torkades av och fick träffa pappa! 48 cm lång, 3550 gram och med guldblondt hår. Sen fick pappa och Isolde va ensamna ett tag. Mamma syddes och väcktes sen, och fick (en aning groggy) hålla bebis ca 19.10. Fick veta att det blev en flicka (och petade lite på hennes näsa :))
Sen åkte jag upp på uppvaket, fick morfin några gånger, drack ca 2 liter vatten då jag inte fått dricka sen 10.30, sen var det bara o väntaaaa! Typ 21.45 fick jag komma till BB och familjen var samlad! :)
Första bilden på Isolde
Kommentarer
Postat av: Louise
Åh vilken kämpa du är Anna<3
Trackback
