så är det...

Tiden går mellan gångerna som jag skriver. Skulle jag skriva dagligen så hade jag nog mer o skriva om. Oviktiga saker, dagliga saker. Det händer inte så mycket av intresse. Skulle naturligtvis kunna säga vad en annan sa;
"Skulle naturligtvis kunna använda alla de vanliga standardfraser som figurerar i sådana här sammanhang.  Jag väljer dock att skriva det som blivit något av en standardfras i mitt fall; hur mitt tidigare ointressanta skrivna ord plötsligt ökat i värde. /Ulrik Franke. "
Det va ur min hälsningsbok som jag bad folk skriva i när vi slutade nian. NIAN! Ulrik va speciell han... Undrar vad han gör idag.
Iaf. Är på jobbet och har långtråkigt. Farligt att säga så. Har 4 patienter. Som är självgående. Får nog nån från akuten ikväll, det finns några där. Så jag har inget att göra. Eller, jag har inte lust att hitta på nåt utöver mina arbetsuppgifter just nu. Fylla på förråd o så... Nä hu... Fick hem min brudkista igår, och utöver en massa fotbollspriser, min hälsningsbok från nian och betyg så hittade jag kärleksbrev från min första kärlek... På den tiden va man rätt blåögd och spontan. Inte lika blåögd nu längre. Tyvärr? Släpper inte lätt in nån på livet nu inte. Men det är så processen går...
Längtar till nästa vecka. Ska bli skönt o få lite besök. Glömma jobbet ett tag. Bara lalla o ha kul i nutid. Mmm...

Back to work..?
Ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0