Går inte!
Man kommer aldrig ifrån problemen med hierarkin i mitt yrke. Har typ i en veckas tid mått dåligt av att gå till jobbet. Främst pga arbetsbelastningen, som enligt mig är orilmig.
Ta gårdagen: 10 patienter, 2 ssk, 2 usk. Vi delade upp oss så vi har 5 patienter var, men vi får hjälpas åt över hela gruppen. Jag får börja med att ta de akuta proverna på 3 patienter som jag hade bett natten om, men som de av nån anledning inte har tagit (jaja, det kan hända). Min usk:a börjar en halvtimme senare än alla andra, så sen kommer hon... i mitt provtagande finner jag en tant i diarré. Dessvärre får hon ligga där, eftersom jag är ensam och ska ta prover... Av mina 5 patienter är ingen självgående, alla måste ha hjälp med allt, varav 2 som man måste va 2 på. Alla tar tid. Alla ska ha sina piller mitt i allt. Samtidigt ska man vara på plats när doktorn kommer för "titt-in-rond" runt kl 9, då man ska berätta vad som är mest akut. Alla patienter får sina mediciner, sen är det dags för duschar, blöjbyten, toalettbesök och rent morgonarbete. Sen kommer doktorn och vill ronda. 2 pat ska till annat sjukhus samt till sitt boende = skriva noggranna slutanteckningar och samla ihop papper, mediciner som är nya mm mm, på båda två. Jag fick lunch halv 1. Det var första gången jag fick rast. Men där kan man inte sitta och slappna av, då man vet att patienterna ska iväg snart. Så in med maten i magen, fortsätta jobba... Strax efter det kom kvällspersonalen tack o lov. Helvetets förmiddag!
Dagen idag började med att jag är ensam ssk på min grupp med 8 patienter, varav typ 7 är helskötningar. Inga mediciner i vagnen, helt hopplöst. Akuta blödningar, 2 hemgångar vad jag vet just då, så slutanteckningar ska skrivas, en ska ner på op, en kirurgpatient mitt bland alla ortopediska, så kirurgdr måste kontaktas o hallelulja. När jag för 3e gånger springer till läkemedelsrummet på andra sidan avdelningen bryter jag ihop och gråter en skvätt. Ber sen chefen att de får fixa en till ssk till min grupp... Sen hade jag ett samtal med ena avd.ledaren om allt detta.
Har i em haft ssk-möte där det togs upp vad vi ska ha för arbetsuppgifter ssk/usk emellan, då det är meningen att vi ssk ska vara med ute i vården, "patientnära vård". Men det GÅR inte när man har så mycket att göra...
Frågade min chef idag hur lång uppsägningstid jag hade, bara för att få veta... 1 månad. Bra att veta. Har slutat sjukt många ssk på ortopeden på sista tiden... Undrar varför...
Ta gårdagen: 10 patienter, 2 ssk, 2 usk. Vi delade upp oss så vi har 5 patienter var, men vi får hjälpas åt över hela gruppen. Jag får börja med att ta de akuta proverna på 3 patienter som jag hade bett natten om, men som de av nån anledning inte har tagit (jaja, det kan hända). Min usk:a börjar en halvtimme senare än alla andra, så sen kommer hon... i mitt provtagande finner jag en tant i diarré. Dessvärre får hon ligga där, eftersom jag är ensam och ska ta prover... Av mina 5 patienter är ingen självgående, alla måste ha hjälp med allt, varav 2 som man måste va 2 på. Alla tar tid. Alla ska ha sina piller mitt i allt. Samtidigt ska man vara på plats när doktorn kommer för "titt-in-rond" runt kl 9, då man ska berätta vad som är mest akut. Alla patienter får sina mediciner, sen är det dags för duschar, blöjbyten, toalettbesök och rent morgonarbete. Sen kommer doktorn och vill ronda. 2 pat ska till annat sjukhus samt till sitt boende = skriva noggranna slutanteckningar och samla ihop papper, mediciner som är nya mm mm, på båda två. Jag fick lunch halv 1. Det var första gången jag fick rast. Men där kan man inte sitta och slappna av, då man vet att patienterna ska iväg snart. Så in med maten i magen, fortsätta jobba... Strax efter det kom kvällspersonalen tack o lov. Helvetets förmiddag!
Dagen idag började med att jag är ensam ssk på min grupp med 8 patienter, varav typ 7 är helskötningar. Inga mediciner i vagnen, helt hopplöst. Akuta blödningar, 2 hemgångar vad jag vet just då, så slutanteckningar ska skrivas, en ska ner på op, en kirurgpatient mitt bland alla ortopediska, så kirurgdr måste kontaktas o hallelulja. När jag för 3e gånger springer till läkemedelsrummet på andra sidan avdelningen bryter jag ihop och gråter en skvätt. Ber sen chefen att de får fixa en till ssk till min grupp... Sen hade jag ett samtal med ena avd.ledaren om allt detta.
Har i em haft ssk-möte där det togs upp vad vi ska ha för arbetsuppgifter ssk/usk emellan, då det är meningen att vi ssk ska vara med ute i vården, "patientnära vård". Men det GÅR inte när man har så mycket att göra...
Frågade min chef idag hur lång uppsägningstid jag hade, bara för att få veta... 1 månad. Bra att veta. Har slutat sjukt många ssk på ortopeden på sista tiden... Undrar varför...
Kommentarer
Postat av: sofie
Du kan komma till sthlm o jobba med mig, tycker jag!!!
Postat av: Jannice
Snälla gumman så kan du ju inte ha det!!! Det låter ju sinnessjukt!! Jag finns här om du vill prata.. <3 <3
Postat av: Louise
Kraaamar gumman! Du är stark som står ut, men sätt ner foten!!!
Puss
Trackback