Salig
På väg mot ön! Svart ute, sitter och filosoferar i baksätet. Känner mig salig, frälst eller typ djupt kristen. Har världens underbaraste sambo, känner så mycket kärlek... O vi har gjort en helt ny människa, så liten och beroende av oss. Som man vill ge allt och önskar allt gott och inget ont. Obeskrivlig kärlek. Och så samtidigt så finns en obeskrivlig rädsla för att förlora dessa underbara... Älskar er!
Svinto har flyttat. Hoppas hon får det bra som utekatt. Vill helst inte täbka på det, då kommer tårarna... Är lite orolig att hon kommer sakna det sociala med människor, hon bor ensam i en källare dör hon kan gå in, men hon är ju van med att sova med oss och hälsa på folk och vara med när det händer saker... Bara att hoppas...
Mot ön! <3
Bilder
Mina fötter är sitt forna jag igen :) Några dagar mellan bilderna bara :)
Imorrn ska Svinto flytta :( Hoppas hon kommer trivas som utekatt, även om det inte blir att ligga och sova i sängar mellan folk på natten...
Såhär fin kan en forna gravidmage se ut efter snitt... Som en fågelskrämma :)
4 generationer. (ignorera mammans flobb tack)
Gammelfarfar och Isolde
Söt bebis
4 generationer. (ignorera mammans flobb tack)
Gammelfarfar och Isolde
Söt bebis
Nattiiiizzz zzzzzzzzzz zzzzzz
Helgen är över. Visst, det är måndag idag :)
Upptäckte i fredags kväll att jag visst hade feber, så det va inte så konstigt att man kände sig olustig... :-) Har haft feber hela helgen, och nu har jag problem med högerbröstet istället. Men har dock inte varit däckad av febern, det har mest kommit som obehagliga ilningar i musklerna. Huvva... Vi har tagit det lugnt i helgen, varit ute på Björnön och gått en sväng och haft en slö-och-städdag. Idag har vi varit på BVC, passerat 4 kilo med 80 gram!
Sen åkte vi till Köping coh hälsade på Henriks mostrar och kusiner och 2 av Isoldes tremänningar. O sen har vi varit i Sala o kollat på ett hus. Eller ruckel...? Renoveringsbehov finns. Omfattande! Så det är inte så intressant... Kanske om man hade massor med pengar och bara ville göra nåt för att ha ett projekt, så skulle man kunna köpa det och rusta. Eller riva skiten och bygga nytt... Inte vårt problem dock...
Nu är Anna trött!
Natti
Upptäckte i fredags kväll att jag visst hade feber, så det va inte så konstigt att man kände sig olustig... :-) Har haft feber hela helgen, och nu har jag problem med högerbröstet istället. Men har dock inte varit däckad av febern, det har mest kommit som obehagliga ilningar i musklerna. Huvva... Vi har tagit det lugnt i helgen, varit ute på Björnön och gått en sväng och haft en slö-och-städdag. Idag har vi varit på BVC, passerat 4 kilo med 80 gram!
Sen åkte vi till Köping coh hälsade på Henriks mostrar och kusiner och 2 av Isoldes tremänningar. O sen har vi varit i Sala o kollat på ett hus. Eller ruckel...? Renoveringsbehov finns. Omfattande! Så det är inte så intressant... Kanske om man hade massor med pengar och bara ville göra nåt för att ha ett projekt, så skulle man kunna köpa det och rusta. Eller riva skiten och bygga nytt... Inte vårt problem dock...
Nu är Anna trött!
Natti
Semester
17 dagar är litthjärtat nu. Hon är en envis dam. Sover bra om nätterna, typ 4 timmar och vaknar och vill ha mat. Lite trögt o få henne o sova sen bara... men sover sen 3-4 timmar till, och ev om mamman inte fått sova så mycket så sover vi lite till... Sen kan flickan va vaken i tre timmar, försöker verkligen få henne o sova med allt möjligt, men hon sover bara micro-stunder om 5-10 minuter... tills senare på em/kvällen då hon kan somna och sova ordentligt...
Äter gör hon iaf, och kräks. Och skriker i högan sky ibland, då är man bra maktlös. Vi tror väl att det är magen... det håller oftast inte i sig mer än 10 minuter, men hon skriker sig svettig, stackarn.
Mamman fick ont i vänstra bröstet inatt. Mjölken rinner dock. Känner mig olustig i kroppen. Tidigare idag trodde jag det va en hjärtinfarkt, det stack i bröstet och i höger axel/överarm... nu är jag lixom öm i huden på hela kroppen, har ont i huvet, ev ont i musklerna? Dom jag har...
Nu har iaf Henrik semester! Nästa måndag beger vi oss till gotland! Ska bli skönt o ta det lugnt i skogen lite :)
hepp
Äter gör hon iaf, och kräks. Och skriker i högan sky ibland, då är man bra maktlös. Vi tror väl att det är magen... det håller oftast inte i sig mer än 10 minuter, men hon skriker sig svettig, stackarn.
Mamman fick ont i vänstra bröstet inatt. Mjölken rinner dock. Känner mig olustig i kroppen. Tidigare idag trodde jag det va en hjärtinfarkt, det stack i bröstet och i höger axel/överarm... nu är jag lixom öm i huden på hela kroppen, har ont i huvet, ev ont i musklerna? Dom jag har...
Nu har iaf Henrik semester! Nästa måndag beger vi oss till gotland! Ska bli skönt o ta det lugnt i skogen lite :)
hepp
En vecka
Idag har vi varit ute och rört på oss. Först till lassis så jag fick ta bort staples. Ärret började bli lite rött igår, min kropp verkar inte tycka om främmande metall i kroppen. Det såg fint ut tyckte hon som tog bort dem. Så jättefint är det väl inte, det är värmeökat runt ärret så det är bäst att hålla koll...
Vaknade idag med huvudvärk. Har varit dyngtörstig senaste dagarna, och mina fötter och ben har varit ÄNNU mer svullna än under graviditeten. Vanligt tydligen och skulle försvinna inom kort, men obehagligt att inte kunna böja på tårna ordentligt :-/
Vaknade idag med huvudvärk. Har varit dyngtörstig senaste dagarna, och mina fötter och ben har varit ÄNNU mer svullna än under graviditeten. Vanligt tydligen och skulle försvinna inom kort, men obehagligt att inte kunna böja på tårna ordentligt :-/
Men nu har iaf vätskan börjat försvinna ur kroppen, typ ungefär 8 liter sen i fredags... Inte konstigt man har ont i huvet lixom...
Lillhjärtat är idag en vecka, och vi har varit på BVC. Isolde var vaken och tyst i början och sköterskan tyckte hon var mycket "med" för att va så liten. Och så hade hon lagt på sig och vägde nu 3670 gram, passerat födelsevikten! Stora tjejen!
Vi har bestämt att Svinto ska få låmna oss och bli utekatt. Hon har fångat två fåglar, en låg död i köket när vi kom hem från BB (förmodligen flugit in genom balkongdörren eller blivit fångad på balkongen) och en annan kom hon inspringande med från loftgången någon timme senare. Hon hoppar upp o tar dom när dom flyger förbi... Hon skulle gilla att va utekatt tror vi... Sorgligt, hon är ju så speciell...
Snart ska vi tydligen äta kladdkaka... Henrik är sötsugen... :)
Pics
Såhär glad kan man se ut när man tror att det är dags. Fick dock vänta ett tag till...
Sötaste bebisen!
På väg hem / mycket hår! :) / första badet gick fort :)
Isolde är här!
Japp, bebis har anlänt! Finally! :)
I lördags 30/6 kl 17.15 började värkarna... Tanken var "äntligen det är på g!". Så, gick med värkar från då... oregelbundna mellan 4-14 min. Ringe förlossningen kl 24 och frågade när man skulle åka in. "När du har mer ont". Ok... strax fick jag mer ont, och värkarna kom mellan 2-5 min, så kl 3 åkte vi in för koll. Öppen 1 cm! Så fick en sovdos och hem o sova.
På söndagen 1/7 började värkarna igen vid 10.30-tiden... och kom under dagen mer regelbundet 2-7 min. Försöker vila, duscha, äta, avvakta... Vid 22 på söndagen gör det jäkligt ont (inget mot vad som komma skall, men ändå), så åker in för koll; 1,5 cm. Hallelulja. En sovdos till... gråter en skvätt på förlossningen då bm verkar tycka att jag är löjlig, "det är ju bara latensfasen än så länge, så det kan TA tid!". Thanks....
Måndagen ser väl ungefär likadan ut... försöker vila, duscha, slappna av, äta, dricka. Kl 17 vet jag inte vart jag ska ta vägen, helt slut, halvt gråtfärdig och undrar hur länge man orkar med detta, och sen orka med och föda oxå... Så ringer förlossningen igen och får komma in på koll. 4 cm!! Wohoo, får stanna kvar.
De märker att bebisens hjärtljud eventuellt går ner emellanåt och de sätter elektrod på huvudet och vattenavgång börjar ca kl 18. Ligger och vilar uppkopplad, värkar ca var 7e min nu, vilket de tycker är lite glest för att förlossning ska va på g. Anna klampar upp och går omkring, då kommer värkar mellan 3-4 min. Men kl 23 har jag fortfarande inte öppnat mig mer än 4, och sätta värkstimulerande dropp mitt i natten är inget de brukar göra, så vi får ett annat rum, jag får sovdos igen och vi får sova kvar.
På tisdags morgon bestäms att det blir dropp, så vi flyttas till ett förlossningsrum igen och dropp hängs 10.15. Börjar få mer värkar på en gång, dock inte de värsta. 10.30 ökas dropphastigheten och jag vänder mig åt andra siden och bebisens hjärtljud sjunker till under 100, som minst vad jag såg 68. BM ut o hämtar doktorer, så in kommer 2 läkare, bm, undersköterska. Jag får värkstoppande medicin, ena läkaren ska undersöka så att elektroden sitter som den ska samtidigt som ultraljud visar att elektroden visar rätt, bradykardi (låg puls)... Läkaren informerar om att det kan bli aktuellt med snitt om bebisen inte mår bra. Men bebis piggar på sig och hjärtljud går upp. Avvaktar lite men dropp ska sättas på senare igen, men de vill att det ska vara ledigt i op-salen när de gör det, om uti fall att.
Så Anna får vila lite till 12.45 då droppet sätts på igen. Bebisens hjärtljud ok med droppet, men värkar kommer var 3-4 min och är inte så sköna...
Vid kl 14 gör det jäkligt ont, jag känner att jag inte kan slappna av under värkarna, ber om smärtlindring och då EDA för att kunna slappna av och ev öppna mig...
Då framkommer det, att testet jag tagit under grav, för att se om jag har nån ökad blödningsbenägenhet (finns i släkten) visar att jag HAR ökad blödningsbenägenhet (vilket jag från min BM fått veta att det hade tittats på av spec-mödravården, och hade visats va ok. Däremot hade jag räknat blödningstiden själv under testet och märkt att det låg utanför referensramen, men iaf, man litar ju på doktorer).
Så; narkosen vill inte sätta EDA. Då va bara känslan "ja men det kunde man ju fatta med arslet!".
Så fick lustgas, vilket hjälpte sådär... fick rus ett par gånger, jäkligt obehagligt, ljudet "hakar upp sig" i skallen på en, låter som en tvättmaskin som centrifugerar. Så jag hörde bebisens hjärtljud i 220 och tittar upp och frågar vad som händer... o där sitter bm helt kolugn (när bebisens hjärtljud går i 220!) och säger att "ja, vi väntar på att du ska öppna dig mer...". Då va jag rädd! :)
Iaf, kl 16.10 undrar jag hur länge jag ska stå ut, och bm pratar med doktorerna som säger att vi ger det till kl 17.30 och om jag inte öppnats mer då så blir det snitt. Ett delmål, att överleva till kl 17.30!
Vid ny koll 17.00 (bröt ihop några gånger och började gråta mitt i värkarna så bm kollade tidigare) var det bara 4 cm fortfarande, så det blir snitt. 18.00 ligger jag på operationsbordet, det var väldigt proffsig sjukvårdspersonal där, lugnande och informativa. Strax efter 18 sövs jag, Henrik får inte va inne i op-salen då.
18.13 kom Isolde ut, och torkades av och fick träffa pappa! 48 cm lång, 3550 gram och med guldblondt hår. Sen fick pappa och Isolde va ensamna ett tag. Mamma syddes och väcktes sen, och fick (en aning groggy) hålla bebis ca 19.10. Fick veta att det blev en flicka (och petade lite på hennes näsa :))
Sen åkte jag upp på uppvaket, fick morfin några gånger, drack ca 2 liter vatten då jag inte fått dricka sen 10.30, sen var det bara o väntaaaa! Typ 21.45 fick jag komma till BB och familjen var samlad! :)
I lördags 30/6 kl 17.15 började värkarna... Tanken var "äntligen det är på g!". Så, gick med värkar från då... oregelbundna mellan 4-14 min. Ringe förlossningen kl 24 och frågade när man skulle åka in. "När du har mer ont". Ok... strax fick jag mer ont, och värkarna kom mellan 2-5 min, så kl 3 åkte vi in för koll. Öppen 1 cm! Så fick en sovdos och hem o sova.
På söndagen 1/7 började värkarna igen vid 10.30-tiden... och kom under dagen mer regelbundet 2-7 min. Försöker vila, duscha, äta, avvakta... Vid 22 på söndagen gör det jäkligt ont (inget mot vad som komma skall, men ändå), så åker in för koll; 1,5 cm. Hallelulja. En sovdos till... gråter en skvätt på förlossningen då bm verkar tycka att jag är löjlig, "det är ju bara latensfasen än så länge, så det kan TA tid!". Thanks....
Måndagen ser väl ungefär likadan ut... försöker vila, duscha, slappna av, äta, dricka. Kl 17 vet jag inte vart jag ska ta vägen, helt slut, halvt gråtfärdig och undrar hur länge man orkar med detta, och sen orka med och föda oxå... Så ringer förlossningen igen och får komma in på koll. 4 cm!! Wohoo, får stanna kvar.
De märker att bebisens hjärtljud eventuellt går ner emellanåt och de sätter elektrod på huvudet och vattenavgång börjar ca kl 18. Ligger och vilar uppkopplad, värkar ca var 7e min nu, vilket de tycker är lite glest för att förlossning ska va på g. Anna klampar upp och går omkring, då kommer värkar mellan 3-4 min. Men kl 23 har jag fortfarande inte öppnat mig mer än 4, och sätta värkstimulerande dropp mitt i natten är inget de brukar göra, så vi får ett annat rum, jag får sovdos igen och vi får sova kvar.
På tisdags morgon bestäms att det blir dropp, så vi flyttas till ett förlossningsrum igen och dropp hängs 10.15. Börjar få mer värkar på en gång, dock inte de värsta. 10.30 ökas dropphastigheten och jag vänder mig åt andra siden och bebisens hjärtljud sjunker till under 100, som minst vad jag såg 68. BM ut o hämtar doktorer, så in kommer 2 läkare, bm, undersköterska. Jag får värkstoppande medicin, ena läkaren ska undersöka så att elektroden sitter som den ska samtidigt som ultraljud visar att elektroden visar rätt, bradykardi (låg puls)... Läkaren informerar om att det kan bli aktuellt med snitt om bebisen inte mår bra. Men bebis piggar på sig och hjärtljud går upp. Avvaktar lite men dropp ska sättas på senare igen, men de vill att det ska vara ledigt i op-salen när de gör det, om uti fall att.
Så Anna får vila lite till 12.45 då droppet sätts på igen. Bebisens hjärtljud ok med droppet, men värkar kommer var 3-4 min och är inte så sköna...
Vid kl 14 gör det jäkligt ont, jag känner att jag inte kan slappna av under värkarna, ber om smärtlindring och då EDA för att kunna slappna av och ev öppna mig...
Då framkommer det, att testet jag tagit under grav, för att se om jag har nån ökad blödningsbenägenhet (finns i släkten) visar att jag HAR ökad blödningsbenägenhet (vilket jag från min BM fått veta att det hade tittats på av spec-mödravården, och hade visats va ok. Däremot hade jag räknat blödningstiden själv under testet och märkt att det låg utanför referensramen, men iaf, man litar ju på doktorer).
Så; narkosen vill inte sätta EDA. Då va bara känslan "ja men det kunde man ju fatta med arslet!".
Så fick lustgas, vilket hjälpte sådär... fick rus ett par gånger, jäkligt obehagligt, ljudet "hakar upp sig" i skallen på en, låter som en tvättmaskin som centrifugerar. Så jag hörde bebisens hjärtljud i 220 och tittar upp och frågar vad som händer... o där sitter bm helt kolugn (när bebisens hjärtljud går i 220!) och säger att "ja, vi väntar på att du ska öppna dig mer...". Då va jag rädd! :)
Iaf, kl 16.10 undrar jag hur länge jag ska stå ut, och bm pratar med doktorerna som säger att vi ger det till kl 17.30 och om jag inte öppnats mer då så blir det snitt. Ett delmål, att överleva till kl 17.30!
Vid ny koll 17.00 (bröt ihop några gånger och började gråta mitt i värkarna så bm kollade tidigare) var det bara 4 cm fortfarande, så det blir snitt. 18.00 ligger jag på operationsbordet, det var väldigt proffsig sjukvårdspersonal där, lugnande och informativa. Strax efter 18 sövs jag, Henrik får inte va inne i op-salen då.
18.13 kom Isolde ut, och torkades av och fick träffa pappa! 48 cm lång, 3550 gram och med guldblondt hår. Sen fick pappa och Isolde va ensamna ett tag. Mamma syddes och väcktes sen, och fick (en aning groggy) hålla bebis ca 19.10. Fick veta att det blev en flicka (och petade lite på hennes näsa :))
Sen åkte jag upp på uppvaket, fick morfin några gånger, drack ca 2 liter vatten då jag inte fått dricka sen 10.30, sen var det bara o väntaaaa! Typ 21.45 fick jag komma till BB och familjen var samlad! :)
Första bilden på Isolde
